Från Jönköping till LA.

Då var jag tillbaka. Dags att blogga igen, oj vad jag har saknat det. Har saknat att uppdatera er som följer mig med vad som händer här i Los Angeles. Sedan vi sist pratades vid har jag börjat jobba inom reality-tv.

i Juni började jag jobba på en tv-show som heter Little Big Shots. Det är Steve Harvey som är programledare. Känner ni inte igen namnet bara sådär så känner ni säkert igen honom som mannen som sa fel namn på vinnaren av miss universum tidigare i år. Ja. Han är vår kära programledare. Programmet handlar om talangfulla barn och vi flyger in dem från hela världen så att de kan ha kul tillsammans med Steve och visa vad deras talanger är. Det är ingen tävling, utan bara för att hylla dom. Fint koncept. Steve och Ellen DeGeneres har skapat showen tillsammans.

Jag började naturligtvis längst ner i produktionen. Som en så kallad ”production assistant”. Det är tufft jobb men man måste ju börja någonstans. Efter första dagen blev jag ”requestad” att jobba för de exekutiva producenterna i deras kontrollrum. Alltså fick jag jobba för de som är högst upp i produktionen och se hur både producenterna och regissören arbetar. Första parkett. Häftigt upplevelse för mig som var helt ny och knappt visste vad jag gjorde. Alla kodord och hemligt produktionsspråk slängdes över mig direkt. Det var som att få glosor i skolan. ”DONNA I AM GOING 10-1 I WILL BE RIGHT BACK” 10-1 betyder att man ska gå och kissa. ”DONNA WHAT IS YOUR 20?” Svaret på den frågan är vart jag är. ”HEY DOES HE/SHE HAVE AN APPLE BOX?” En träbox/låda som kameraoperatörer står på när de arbetar. Så ja. Jag kände mig lite vilsen i början, men samtidigt var allt så spännande att jag inte visste vart jag skulle ta vägen!

Little Big Shots filmades på Warner Brothers så varje dag var jag på samma arbetsplats som skådisarna från Pretty Little Liars, Shameless, 2 Broke Girls etc. Sprang på flera stora namn när jag köpte kaffe eller liknande. Surrealistiskt för mig som drömmer om att bli skådis och inte kan tänka mig att göra något annan under en längre period. Men de var ju precis som mig en gång i tiden, personer med drömmar om att få skådespela som ett yrke och det är precis det de gör där. Så det är häftigt för mig att se att de är lika vanliga som du och jag. Vi alla har olika drömmar och det är bra, men de hade en gång samma dröm som jag har och att få se de som lyckats på sin arbetsplats är för mig väldigt inspirerande.

Hur som helst. Sista veckan vi filmade Little Big Shots så frågade högsta chefen mig om jag skulle vara intresserad av att arbeta på Master Chef. En TV-show han och Gordon Ramsay skapat. Självklart var jag det. En månad i branschen och nästa jobb kom direkt. Bättre jobb fick jag också. Rekommendation av högsta högsta högsta chefen. Overkligt. Så nu har jag jobbat på Master Chef sedan Augusti och vi har snart filmat klart två säsonger. En säsong av ”vanliga” MC och en Master Chef Junior. Det har varit en rolig resa, jag har lärt mig mycket. Branschen är dock tuff med långa dagar och mycket stress. Speciellt när man jobbar i assisterande regissörs teamet som jag gör på Master Chef. Högsta chefen är regissören sen kommer ”1st assistant director”. Våran 1st AD är svensk, vad är oddsen? Jag flyttar till LA och min chef här det senare halvåret är från Sverige. Det är skönt med någon att prata svenska med när resten av alla i crewet är amerikaner. Vi är över 200 personer som jobbar på Master Chef. Stor produktion. Jag känner mig så lyckligt lottad över att de gav mig en chans. Det är svårt att komma in i branschen utan kontakter, nästan helt omöjligt. Så första jobbet (Little Big Shots) fick jag för att min karl, Austin, hade kontakter där. Men detta jobbet fick jag på egen hand. Allt känns så overkligt i början men detta blir ju vardag det också. Master Chef har varit mitt liv 60-75 timmar i veckan sedan i Augusti. Alla i teamet är fantastiska, så himla duktiga på det de gör och samtidigt så jordnära. De tog in mig i gänget med en gång och det är jag så tacksam för. Jag önskar att jag hade kunnat berätta mer om jobbet under tiden vi har filmat de här säsongerna, men nu blev det ju ingen blogg på ett tag.

Summan av kardemumman är att livet i LA är fortfarande fantastiskt och jag kommer alltid vara lycklig över att jag tog beslutet att flytta hit. Jag saknar Jönköping och min familj varje dag men de besöker mig ofta och jag är hemma en gång per år. Jag har flera vänner som inte varit hemma på flera år så jag tycker att jag balanserar det bra. Man gör så gott man kan med allt i livet och trots att Jönköping och Sverige är den platsen jag växte upp på (och jag är så glad att det är så) så är Los Angeles nu mitt hem. Vill ni följa min resa så hittar ni mig numera här, på jmini!