Krönika

Allas rätt att göra andras fel

Debatten om samvetesfriheten har  tagit nästan obskyra proportioner. Jag försökte förklara för en vän som är född och uppvuxen i Sydeuropa om hur den svenska lagtillämpningen på abort ser ut. Trots att min vän är en sekulär individ som själv utger sig för att vara agnostiker, såg våra perspektiv ganska drastiskt annorlunda ut.

Han menar på att om en kille och en tjej haft sex med varandra och inte varit smarta nog att tänka på skydd, borde de också stå sitt kast. Ungefär som en sorts bestraffning för sin dumhet. På frågan om han tillämpade samma tankesätt vid våldtäkt var det inte lika solklart om en tjej skulle förvägras abort.

Så helt ärligt blev jag inte mycket klokare på att diskutera med min vän som är född och uppvuxen i ett land där Katolicismen präglar landets moral och där en bra bit över 50 % av befolkningen är just katoliker. Inte för att detta nödvändigtvis spelar någon roll, men jag vill bara att en har det i åtanke.

Jag bekantade mig under gymnasiet med ett uttryck inom filosofin som haft stor påverkan på hur jag står ideologiskt. Moralisk relativism – uppfattningen om att vad som är rätt och fel skiljer vitt och brett beroende på vem du frågar. Att den absoluta moralen inte existerar. Jag är villig att hålla med till viss del. Aldrig är det okej att inskränka någon annas frihet, aldrig är det okej att ta sig en frihet du inte äger.

Så frågan om Ellinor Grimmarks bråk med Region Jönköpings län och rättssystemet är kanske bara moralisk relativism i praktiken. Något som slår ner som en blixt i ett land där vi lite väl ofta tenderar till att tro att vi alltid har rätt.

För mig är frågan självklar. Ellinor har rätt att vägra att göra aborter, Region Jönköpings län har rätt att vägra ge henne arbete. Om nu Ellinor känner att hon prompt behöver bli barnmorska, känner jag en vän neråt Sydeuropa där hennes egenskaper troligen är mer eftertraktade.