Krönika

Hur mycket vill du betala för en arena?

548 miljoner – minst.

Att kalla den potentiellt nya arenan för dyr vore en underdrift av rang och det knyter sig i magen när man tänker på hur vissa kommunpolitiker tycks ovetandes inför vilka proportioner de beslutar om.

Jag var minst sagt besviken efter gårdagens beslut i fullmäktige. Inte främst för att den onödigt långa debatten fick mig att missa min jiu jutsu-träning på kvällen utan för att en majoritet av fullmäktigeledamöterna bröt ut i applåder efter att bara sådär lassat in löst räknat 20 000 undersköterskorlöner i ett minst sagt kontroversiellt projekt. Det parti som en gång stod på barrikaderna för de utsattas intressen och arbetarklassens villkor, tycks ha blivit ett parti för högt flygande önskedrömmar där ”kommunen skall sättas på kartan”. Kosta vad det kosta vill.

Under morgonen presenterades det att det skall finnas en hemlig finansiär för arenan och således borde kostnaden bantas ordentligt. Skitbra! Lustigt att ingen visste det här igår kväll. Hela bilden av arenadebatten hade förändrats drastiskt om inte skattekollektivet skulle belastas med en summa som jag tror ingen i fullmäktige kan försvara. Det är inte heller sunt om en debatt förts med stängda kort där man kan dra ess ur rockärmen.

I slutändan måste Socialdemokraterna främst, men även de andra som röstade för Jordbron i fullmäktige igår, svara på frågan hur mycket en multiarena får kosta skattebetalarna. Jag tänker på Magnus Ugglas låt Kung i Baren, om hur man den 25:e varje månad känner sig lite väl rik och kanske spenderar en aning för mycket.

Är det värt att leva fattigt ett tag, bara för att spela på jordbron en dag?