Krönika

Min rygg kröker ingen

Den innersta kampen varje människa tvingas möta är den inom sig själv. Sättet vi hanterar vår omgivning blir i förlängningen hur vi själva hanterar de intryck vi tar in. Denna insikten är kanske den viktigaste jag fått med mig hittills under mina år på jorden. Att ett misslyckande inte är ett misslyckande förens jag tillåter det att vara just så. Det är inte förens jag själv låter någon annan kröka min rygg som den faktiskt kommer ge vika.

När jag gick med i Moderata Ungdomsförbundet 2012 hade jag egentligen inte mycket förhoppningar på vad livet som engagerad skulle innebära. Efter att ha dansat breakdance på hög nivå under många år innan kändes det till en början mest som ett sätt att fylla den nu rätt tomma tillvaron som uppkom efter skoldagarna. Det gick i raketfart därefter. Skolkampanjer blev förtroendeuppdrag, som ledde till fler uppdrag och över valet även en anställning på vad jag än idag kallar mitt första nio till fem-jobb. Kanske något förblindad av farten insåg jag inte och reflekterade inte över vad detta engagemang hade utmynnat till. Var det verkligen så här jag trodde att det skulle bli? Var det verkligen det här jag ville ha?

Precis som alla parlamentariska församlingar i Sverige så fattas besluten på förmöten. Detta borde inte komma som någon överraskning för någon, men för er som inte visste det så är det helt och hållet förutbestämt hur en omröstning i kommunfullmäktige skall utfalla – då vi alla redan vet hur varje parti kommer rösta. Något som gör det väldigt svårt att motivera ett kostsamt spel för gallerierna flera timmar varje månad. Jag står fast vid att kommunfullmäktige vid ett normallångt sammanträde, enkelt skulle kunna avslutas inom tre timmar.

Men det är i skuggan av alla dessa förmöten och fullmäktigemöten som den bittra verkligheten finns. Trots att jag aldrig någonsin har aktivt kastat mig in mot en personkonflikt, gör omgivningen att man gång på gång tvingas sätta sig vid obekväma mötesbord och försöka vara opartisk mellan folk som går som vatten och olja.

Är du med mig eller emot mig?

Finns det inget mellanting?

Nej. Det finns aldrig en pragmatisk mittenlinje när ens egen heder står på spel.

Det är därför ett högt spel riskerar att kröka din rygg. Om du förlitar hela din personliga omgivning på att någonting skall gå vägen för dig, så står du och faller med andra människor runtomkring dig. Aldrig skulle jag låta mitt engagemang bygga på detta.

Så när sinnestillvaron har lugnat sig, jag har börjat studera och upptäckt det fantastiskt roliga i komedi, teater och studentlivet, inser jag att det finns fler saker här i livet som ger mig så mycket glädje och där jag aldrig behöver äventyra min personliga prestige. Det är då jag står med en rygg som ingen kan kröka. För mig spelar det ingen roll vad som händer framöver. Jag ska bara vara lycklig.