Krönika

Var finns jämlikheten i fallet Korsås?

Det kommer alltid finnas de som missköter sig. I alla samhällsskikt förekommer det människor som av diverse skäl inte förmår förvalta det förtroende som kommer med en anställning eller ett uppdrag, följden av detta borde givetvis vara att en får söka sig efter andra utmaningar.

Jag tänker inte ge mig in i att kommentera något specifikt angående fallet Korsås och Stenman. Det är tämligen oroväckande i sig att en rekryteringsprocess kan skapa så svettiga sulor på högt uppsatta tjänstemän. Vad hände med det sunda förnuftet?

Vad som dock rycker i mina nerver är denna företeelsen som kallas ”fallskärm”. En sorts tack och hejdå-bonus, inte sällan i kategorin stor summa. Som av en händelse brukar denna ofta tillfalla redan gott ställda arbetare, medan majoriteten tycks få nöja sig med 3 månades uppsägningstid.

Omställningsersättning är någonting det talas om i dessa sammanhang, som om det skulle behövas 2 år för en högt uppsatt tjänsteman att hitta ett nytt jobb. Scenariot faller på sin egen orimlighet skulle jag säga. Ett så pass meriterande CV borde knappast vara en last vid arbetssökande, snarare tvärtom.

Detta blir en fråga om rättvisa i slutändan. Ska en undersköterska som misskött sig i jobbet, behöva gå utmed Golgata – medan en stadsdirektör får en belöning på 2,5 miljoner för en incident som allvarligt kan skada kommunens förtroende som arbetsgivare? Jag vill förändra detta system.