Stockholmsattacken

Jag har tänkt att skriva flera gånger men jag vet inte vart jag ska börja. Det är så fruktansvärt att en sådan attack hänt i Stockholm. Jag har fasat för det men man skakar av sig det och tänker att det inte KAN hända i vårt lilla avlånga land. Men det kunde det. Jag kan inte titta på nyheterna eller läsa om det utan att tårarna rinner. Mina tankar är med de som omkom och med deras familjer. De som desperat försökte ringa sina nära och kära men aldrig fick något svar tillbaka. Det är oerhört svårt att acceptera att det faktiskt hänt i Sverige.

Men istället för att vara rädda för de fruktansvärda sjuka människor som gör sådan skada, så är det viktigt att vi ser alla de som hjälpte till. Alla som räckte en hand mitt i terrorn. Tillsammans är vi goda människor starkare än mördarna och terroristerna någonsin kommer att vara. Jag tror verkligen att det är så. Kärleken vinner alltid. Jag är så stolt över att vara svensk och jag är så stolt över hur Stockholm och Sverige visat sådan enorm kärlek sedan det hände. Vi må vara ett litet land, men vi är störst i kärlek.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer, det har tagit mig nästan en vecka att ens kunna skriva det här inlägget. Tillsammans är vi starka.